Det ska vara arbetsgivaren och inte politiker som avgör vilka kvalifikationer som krävs vid anställning. Vi vill inte stänga ute grupper från arbetsmarknaden utan ser arbete som en viktig del av integrationen.

Att kunna göra sig förstådd på arbetet är en förutsättning för att kunna kommunicera med de i behov av äldreomsorg och hemtjänst, samt för att kunna ta tillvara på sina rättigheter hos arbetsgivaren. Tillräckliga språkkunskaper måste därför säkerställas vid en nyanställning, men behöver inte ske genom ett specifikt språktest.

Bristande kunskaper i svenska språket är ett problem inom äldreomsorgen. Men det är inte språktest som löser problemet. Någon med dålig svenska kan vara en stor omvårdnadstalang och en med utmärkt svenska kan sakna andra helt avgörande förmågor. Lämplighet för jobbet ska avgöra vem som anställs. Arbetsgivaren ansvarar för att personalen ges de förutsättningar som krävs för att göra ett bra jobb.

Att kunna språket, och att kunna de kulturella koder som gäller i Sverige är A och O för en trygg omvårdnad. Utan språket på plats blir det svårt att kommunicera mellan omsorgstagare och omsorgsgivare. All personal - inte bara nyanställda - inom omsorgen som jobbar vårdnära måste kunna kommunicera på god svenska.

Det är viktigt att personalen kan det språk som brukaren förstår och talar. Det kan vara svenska men exempelvis också finska. Ett språktest kan vara ett verktyg bland andra.

De som arbetar inom äldreomsorgen behöver ha goda kunskaper i det svenska språket. Det är arbetsgivarens ansvar att säkerställa att anställd personal har de kunskaper och kvalifikationer som krävs för att möta de äldres behov. Den största bristen i Solnas äldreomsorg är dock inte språkkunskaper utan att den totala bemanningen är för låg.

Goda språkkunskaper och hög kompetens hos medarbetare är en förutsättning för tillit och trygghet för den äldre. Därför måste vi satsa fortlöpande på vidareutbildning och kompetensutveckling.

Ja! De äldre upplever att det är svårt att förstå viss personal med annat modersmål än svenska. Även mellan personalen kan språkförbistring riskera ske. Vi ser denna fråga ur de äldres perspektiv. Att förstå och bli förstådd är avgörande för deras trygghet. Det handlar både om säkerhet och trygghet.