Kulturen kan inte helt lämnas till marknadens villkor, eftersom den då i för hög grad skulle styras av kommersiella intressen. Men innehållet får inte heller styras av politiska vindar. Miljöpartiet anser att politiken för det fria kulturlivet främst ska utgå från den konstnärliga friheten. Det offentliga ska ge stöd till kultursektorn och avståndet mellan politiken och kulturen respekteras.

Den centrala frågan för Vänsterpartiet är hur vi ska kunna skapa ett kulturliv för alla och inte bara för några få. Vi har inget emot att fler privata finansiärer stöttar kulturen, men det ska inte ersätta de offentliga satsningarna. De är garanten både för att resurserna fördelas till kulturen över hela landet och för alla invånares tillgång till kulturverksamhet.

Liberalerna vill inte minska det offentliga stödet till kulturen. Samtidigt är det viktigt att underlätta för fler privata aktörer att bidra till att kulturen får bättre villkor och mer resurser. Detta ska dock inte bli en ursäkt för nedskärningar i de offentliga satsningarna, utan leda till att kulturen sammantaget får mer pengar än i dag.

Det behövs en balans mellan det civila samhället, den privata sektorn och den politikerstyrda offentliga sektorn även i kulturen.

Moderaterna vill att fler kulturarbetare ska kunna försörja sig själva. Frågor kring stärkt upphovsrätt, företagande och skatter, är centrala.

Vi ser gärna att privata aktörer bidrar finansiellt till kulturlivet men tror inte att det är möjligt med en mångfald av kultur utan en stark offentlig finansiering.

Det offentliga stödet till kulturarvet är en nationell angelägenhet som måste få kosta, men det finns exempel på kulturverksamhet som till hög grad klarar av att stå på egna ben. Sverigedemokraterna ser ingen anledning till att den typen av kulturverksamhet måste finansieras av staten.

Vi vill se breddad finansiering av kulturen.