Vi måste vara solidariska både med vår omvärld och med hela Sverige. Kommuner som säger nej till nyanlända vältrar över ansvaret på andra och bidrar till att motverka integration.

Det behöver finnas styrmedel som tar hänsyn till kommuners möjligheter men ingen skall kunna smita undan ansvaret för flyktingar.

Det kan snabbt leda till att segregeringen i Sverige ökar. Samtidigt så behöver riksdagen alltid fundera över hur man kan komma till rätta med den s k EBO lagstiftningen som tillåter flyktingar att bo var de vill.

Kommuner ska inte få besluta om detta helt själva, men däremot bör migrationsverket ta kommunens förmåga att integrera flyktingar i beaktande vid anvisning.

Dagens ordning där migrationsverket fördelar flyktingar verkar vara det som fungerar bäst just nu.

Här finns olika typer av flyktingstatus. Är en flykting anvisad till en kommun ska en kommun inte kunna säga nej. I grunden bör inte en kommun kunna välja vilka som flyttar hit eller dit. Det måste en få bestämma själv. Hur skulle samhället annars se ut. En kommun vill bara ha höginkomsttagare, en annan bara kvinnor och någon bara män. En solidarisk ordning gällande flyktingar ska fortsatt gälla.

En självklarhet. Det kommunala självbestämmandet är en grundpelare i en demokrati. Varje kommun vet sina egna unika förutsättningar. Sverigedemokraterna menar att Håbos mottagning bör minimeras, undantaget flyktingar från Ukraina.