Att använda tolk är ibland eller oftast väldigt avgörande många gånger.

För den vårdsökande är det viktigt att kunna göra sig förstådd och rätten till tolk skall där inte begränsas. Om fortsatt tolkbehov finns efter 5-10 år bör detta dock uppmärksammas och integrationsarbete med bl.a. språkundervisning intensifieras.

Kommunikation är en nyckel i såväl vård som övrig samhällsinformation.

För att alla ska kunna få en jämlik vård måste möjligheten att kommunicera med vårdpersonal säkras. Att minska rätten till tolk skulle urholka patientsäkerheten och kunna leda både till felbehandling, mänskligt lidande och ökade kostnader.

Vårdens medarbetare är helt beroende av att kunna kommunicera med sina patienter för att kunna ge en god och säker vård. För patienter som saknar- eller har bristfällig kunskap i Svenska är tolkar helt nödvändigt.

Det är en rättvisefråga som handlar om alla människors lika värde och möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Det ska finnas tolk för den som har behov av tolk. Sett över tid så är det en insats som ökar aktivitet och inflytande och är hälsofrämjande. En förbättrad hälsa är också kostnadseffektivt.

Viljan till integration behöver förstärkas och där är språket en av de viktigaste förutsättningarna. Det behöver ställas krav på att man efter en viss tid i samhället kan kommunicera på svenska tillräckligt bra för att inte vara i behov av tolk.

Tolk för människor med olika nedsättningar ska det inte finnas begränsningar för.