Vården i Sverige behöver idag en halv statsbudget årligen. Om vården skulle ligga under statens ansvar så behöver den konkurrera med anspråk på pengar mot försvaret, pension, elförsörjning osv. All organisationsstruktur som behövs för att driva vård finns inte på statlig nivå och skulle behöva byggas upp från grunden vilket skulle innebära den absolut största systemomvandlingen i svenskt mannaminn

Det skulle vara en decentralisering av makt. Det skulle inte leda till att vi får en mer jämlik vård.

Vi tror inte att vården i Västerbotten blir bättre genom att den styrs från en centralt belägen myndighet som med största sannolikhet kommer ligga i Stockholm. Staten har redan idag en viktig del i sjukvården men beslut som rör exempelvis var sjukhus ska ligga ska tas nära medborgarna. Det är en förenkling att förespråka förstatligande som en universallösning som löser vårdens alla utmaningar.

Däremot behöver statens åtagande för att se till att medborgarna kan erbjudas lika god tillgång till vård, oavsett region utökas. Genom statsbidrag och den kommunala utjämningen går det att ge regionerna mer lika förutsättningar.

Staten skall vara mer närvarande, bland annat vad gäller kompetensförsörjning, systemtjänster och kvalitetsuppföljning.

Det finns mycket få sakliga argument varför det skulle bli bättre för patienterna och ekonomin. Staten är historiskt en mycket dålig aktör för att sköta verksamheter som har en komplex verksamhet dygnet runt. Däremot kan staten få en tydligare roll med att ta fram inriktningsmål i vad som ska prioriteras i tex lagerhållning, krisberedskap och medicinska prioriteringar.

Detta är en fråga för riksdag, ej för region. Samtidigt är det viktigt att utreda sjukvårdens fortsatta huvudmannaskap – för att få en såpass god organisation som möjligt.

Om vi ska få en likvärdig vård i vårt land så kan vi inte fortsätta som vi haft det i över hundra år. Då krävs ökad statligt ansvar. Inte minst under pandemin har visat oss behoven av ökade samarbeten och statligt ansvar. Därför vill KD genomföra århundrats sjukvårdreform som går åt två håll. Dels att staten tar större ansvar. Men också att professionerna som kan verksamheten får större ansvar.